Carin Osvaldsson

Idag har jag känt mig svenskare än på mycket länge. Hipp som happ blev jag erbjuden en halvtidstjänst som assistent på en svensk mäklarbyrå i Nerja och idag var första dagen på kontoret. En stor vacker blombukett med välkomsthälsning väntade på mitt skrivbord. Dator, telefon och visitkort var beställda. Jag bjöds på lunch och ägnades hela dagen åt att sättas in i företaget i allmänhet och datasystemet i synnerhet. Nästa vecka åker vi till Alicante för vårfest och jag fick välja om jag ville ha massage, spela golf eller paddel. Till Alicante kommer jag också att få åka på introduktionskurs så småningom. Jag jublar inombords. Som svensk är man så van och tar för givet allt det där extra som kommer med ett jobb, som gemensamt kaffe, teambuilding och andra kvalitetsaspekter som gör att man blir ett med företaget. Så oerhört väl använd energi (och pengar). Samtidigt ska tilläggas att hela kontoret är spansktalande och inte alls känns som en liten svensk ö, tvärtom. Fem solar av fem möjliga så här långt.

För att ni ska förstå varför jag känner mig som ett litet barn på julafton så jobbade jag förra våren tre månader på ett spanskt kontor och hur mycket jag än älskar Spanien och spanjorerna så är det (generellt, inte alltid) så väldigt tråkigt på spanska arbetsplatser. Om det nu hade varit så att spanjorerna fick mer gjort och uppnådde bättre resultat, så hade jag kanske inte beklagat mig så mycket över bristen på personalvård. Men nu är det ju inte så och personligen är jag övertygad om sambandet. Allt blir bättre om man har kul.

Resten av min tid fortsätter jag som journalist och spökskrivare och inga av mina planer eller kreativa ambitioner läggs på hyllan. Säkerheten i en fast månadsinkomst och mysiga kollegor, i kombination med tid för mina skrivprojekt! Nöjd och glad är jag!